En affärsmodell baserad på tur!

Det var en gång ett litet företag som, utan att de riktigt insett det själva, arbetade i projektform. Projekten var uppdelade ungefär i följande faser, om cirka en månad vardera:
1. Beställning och/eller lagerplock av de standardvaror som ingick i leveransen
2. Konstruktion och beställning av de specialbeställningar som krävdes i projektet
3. Slutmontering hos kund, i samverkan med andra entreprenörer, inkl de slutanpassningar som inte kunnat förutses

I de flesta projekten körde det ihop sig på slutet, och säljaren (som inte riktigt insett att han även var projektledare) undvek till slut kontakt med kunden eftersom kunden mest klagade. Dessutom var det också så att man i ordererkännandet lovat ett färdigdatum inom tre månader, men till kunden muntligen sagt att det nog gick att lösa på 10 veckor. 

Min slutsats av detta är att om man inte är överens med sin kund när man skriver kontraktet, är det omöjligt att få en nöjd kund efter leverans. Detta gäller i alla fall utom ett; om man har tur. Då har man plötsligt skapat en affärsmodell baserad på att man måste ha tur varje gång för att få en nöjd kund! Ibland går det bra, men ganska ofta går det åt skogen.